Nu börjar en ny fas

Lite så känns det nu i alla fall. Jag var på möte med min arbetsgivare och med juristens hjälp diskuterade vi kring olika förslag som kunde vara rimliga. Tex gå tillbaka till läraryrket och arbetsträna med sikte på att arbeta som lärare inom en överskådlig framtid. (Kändes inte bra i kroppen när hon sa det). Alternativt göra ännu en omplaceringsutredning och bli uppsagd om min kompetens inte matchar något ledigt jobb. Och några andra förslag mitt emellan dessa två.

Det hela slutade med att vi kom överens om att gemensamt avsluta anställningen. Dvs när jag går med på att frivilligt sluta slipper jag papper på att jag blivit uppsagd av personliga skäl, som ju kan innebära allt från sjukdom till att jag misskött mig på jobbet. Jag har 6 månaders uppsägningstid, men i praktiken spelar det ju ingen roll eftersom jag är sjukskriven.

Min arbetsgivare var dock vänlig nog att vara med på mitt kommande avstämningsmöte med Försäkringskassan, för att se vilka möjligheter det finns för mig att få arbetsträna inom kommunen, dock utan att jag får företräde till någon ny anställning eller så. Men jag får hjälp att hitta en bra praktikplats som ger mig erfarenhet inom något nytt område. Så det känns ändå bra.

Men kan klart rekommendera er alla där ute att ta hjälp av facket när ni hamnar i ett sånt här läge. Var med i facket!! Även om det känns onödigt när man jobbar och är frisk. Ha med en representant på alla möten med arbetsgivaren, en neutral person som hjälper dig. För att inte tala om juristen som hjälpt mig igenom de här mötena. Vilken klippa! Utan honom hade jag inte klarat detta lika bra, det är jag säker på.

Inga papper är påskrivna ännu, men det är på gång. Lättnaden i kroppen är enorm. Känns skönt att kunna blicka framåt. Detta var på många sätt en bra tid av mitt liv, men jag är färdig med den nu. Nu går jag vidare.

2 kommentarer:

  1. Åh hoppas allt löser sig till det bästa :), ibland är det bra att bryta mönstret helt. Håller helt med dig om att ha nån med från facket, det är både bra och viktigt.Har sån tur att jag har min syster som jobbar fackligt på firman där jag jobbar, får hjälp med allt, så skönt. Hon har t o m tillåtelse att prata med F kassan om jag är i för dålig kondition, så tacksam över den hjälpen. Det är så lätt att bli överkörd av folk om man sitter själv på möten.Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns som jag har gått så långt man kan gå på den här vägen. Nu blir det något annat. Riktigt så personlig relation har jag ju inte med min fack-representant, men jag är väldigt glad att jag har honom.

      Radera