Ut och lev!!

Ut och lev!!

Så sa alltid min sjukgymnast. Speciellt på våren. Hon älskade våren. Men hon var sådan, att hon älskade det mesta. Obotlig optimist. Verkligen. Ibland på gränsen till präktig. Men så oändligt vis och klok. Hon lärde mig så mycket. Faktiskt så är det så, att jag tänker på henne varenda dag. På något hon sagt. Eller hur hade hon gjort i det här läget? Vad hade hon svarat, om jag bett henne om ett råd?

Men nu kan jag inte fråga henne.

Hon dog.
Jävla cancer.

Alldeles för tidigt dog hon.
Man ska inte dö när man bara är 40.

Men vilket avtryck hon har gjort. I mitt liv. Och hos många andra.
Saknar henne.

Därför försöker jag leva. Lite varje dag.
För man vet aldrig hur länge man får leva.

Och det är så bra sagt.

Ut och lev med dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar