Har du koll på din rehab-plan?

Om man är anställd har arbetsgivaren ansvar för att göra en rehabiliteringsutredning och skriva en rehabiliteringsplan. Tillsammans med den anställde. Tydligen. Detta är ny information för mig.

Arbetsgivaren ska kalla sin anställde till möten och diskutera hur rehabiliteringen fortskrider, med jämna mellanrum. Första gången man ska bli kallad till ett sådant möte är när man varit sjukskriven i tre veckor(!).  Sedan ska rehabiliteringsplanen utvärderas och uppdateras efter hand, så länge som sjukskrivningen pågår.
Västra Götalandsregionen rehabplan

Detta är inget som arbetsgivaren kan välja att göra eller inte göra, utan det finns reglerat i LAS (lagen om anställningsskydd), arbetsmiljölagen och i socialförsäkringsbalken.

Inriktningen bör vara att den anställda ska rehabiliteras så att denne kan jobba kvar i företaget, på någon enhet, inte nödvändigtvis den enhet där man var anställd när man blev sjuk.

Och jag blev varse denna information nu. Nyss. När jag varit hemma och varit sjuk i fem år!!! Fatta hur skumt det känns att arbetsgivaren borde kallat till möte efter tre veckor.

Jag vet att man inte ska älta. Men kan inte släppa tanken på hur annorlunda mitt liv kunde ha varit om de som är runt omkring mig och vars ansvar är att hjälpa mig faktiskt hade fullföljt sitt ansvar...

Och så säger de att jag måste släppa kontrollen. Lita på att andra sköter sina arbetsuppgifter. Att jag inte ska behöva ha koll på allt. Blablabla. Snacka om att man kan få kontrollbehov för mindre.

Nu har jag begärt ut min rehabiliteringsplan från min arbetsgivare. Bollen ligger hos min närmste chef. Han är ansvarig för den. Så det blir intressant att se hur den ser ut när jag får den. Om det ens finns någon.




5 kommentarer:

  1. Se där ja! Det har inte gjorts någon plan för mig heller. Nu har jag visserligen bara varit hemma i 4 månader, men det är ändå mer än tre veckor. Tre veckor!! Mycket intressant. Enligt sjukpolicyn på mitt jobb skulle jag även ha fått info om att jag har rätt att ha med mig ex fackligt ombud eller skyddsombud vid möten när jag är sjukskriven, men eftersom den lilla detaljen missades (och jag hade för fullt upp med att vara helt förstörd) så satt jag ensam i mötena med min chef tills det mötet som drog den sista proppen ur. Tills diagnosen uttmattningssyndrom kom. Då sade jag att jag inte tänker sätta mig själv i fler möten med någon av cheferna igen. Jag ska ha minst en person med mig.

    Men någon plan har aldrig funnits för mig heller. Jag förstår att du blir arg, även om det är långt i efterhand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fyra månader är också en lång tid. Särskilt för den enskilda individen men också för företaget. Ingen förkylning direkt.

      Jag har också suttit ensam på de där mötena. Man vet ju inte hur det ska vara. Det är ju arbetsgivaren som har ansvar för detta och borde informera. Den som är sjuk kan ju omöjligt söka information i lagtexter och rättigheter . Det borde verkligen komma an på arbetsgivaren.

      Det hade kanske varit intressant om du, när du orkar, ber din chef att få läsa din rehabiliteringsplan... Bara för att se om den finns!

      Radera
  2. Haha ja tror inte många arbetsgivare har koll på detta :), blev själv kallad efter ca 1 år till ett rehabmöte, då hade jag både arbetstränat och jobbat flera gånger redan men trillat tillbaka ännu en gång. Så det mötet fick jag inte ut mycket av. Alla såg och förstod då att jag var för dålig att börja jobba just då. Mitt andra möte på 2,5 år hade jag ju här i februari, då var det FK som kallade till rehabmöte, det var då han tyckte jag skulle prova gå på EPM som jag gör nu. Arbetsgivaren sa inte så mycket denna gång heller. Då hade jag varit hemma på heltid 5 månader. Men mitt jobb vet inte vad rehabilitering är för nåt har jag lärt mig vid detta laget. Tur jag har en syster som jobbar fackligt på mitt jobb som ständigt får kriga med dom om såna här saker :)

    SvaraRadera
  3. Ja inte blir många gjorda nån rehabplan för. Jag sjuk blev sjukskriven 2005 då hade jag varit på väg dit de två åren före. Det skrevs inte nåt från chefen på 5 månader sen efter 4 år hade de glömt jag var anställd tom. Glasriket Turism AB hade jag arbetat på i 8 år med lönebidrag på 80%,läste i tidningen att 2 av 4 anställda sagts upp vi var 5! Säger väl allt om hur det företaget inte funkade. Gjorde en anmälan om arbetsskada då som fått avslag på, överklagat och ännu över 10 år efter är det inte avgjort. Snacka om inte ge upp. Och under åren har jag blivit änka sambo dog i cancer -06, träffat ny man som nu fått hjärnblödning 2013, förra året i juni propp i hjärtklaffen sen stroke o ny hjärnblödning. Vårdad på korttidsboende tills okt då de tvingade hem honom. Tur man inte kan se i nån kristallkula hur ens liv ska bli. Gäller att var envis och försöka hitta nåt som kan ge kraft som för mig är: körsång, Feldenkrais och simma. Roligt att hitta din blogg. kramar Inger

    SvaraRadera
  4. Tror jag ska vara tacksam över att ha den chef jag har. Som direkt, dagen efter min krasch, satte sig med mig för att sätta upp en plan. Kanske lättare på mindre företag? Men i det här fallet tror jag att mycket beror på att hans egen fru varit med om samma resa. Han vet vad som måste göras. Tyvärr är det nog alldeles för många chefer som inte vet hur de ska bemöta utmattningssyndrom och därav är det enklast att "glömma bort" den där rehab-planen...

    SvaraRadera