Biologiska klockan tickar...

Jag börjar komma i åldern då det är dags att bestämma sig för om man vill ha en liten bebis till. Eller om man inte vill det. Jag har sett framför mig hur jag har tre barn, två lite större och en yngre.

Men jag har fått börja förlika mig med tanken på att det inte kommer att bli så. Min kropp är för svag för att klara av ännu en graviditet och förlossning. Jag är för svag för att klara av allt vad det innebär att ta hand om ännu ett barn.

Jag har dessutom blivit avrådd av min doktor. Du har tillräckligt som du har det just nu. Det är omtanke. Det förstår jag. Men också jobbigt att höra.

Och egentligen är jag så nöjd med de barn jag redan har. Såklart! Det är mer att jag ser hur tiden går. Biologiska klockan tickar. Jag trodde inte ens att den fanns på riktigt. Att det bara var något man sa. Men tydligen inte. Och det är lättare att säga till sig själv, jag skaffar inga barn för jag vill inte ha fler barn. Än att säga, jag skaffar inga fler barn för jag kan inte. Jag är för gammal och för sjuk.

Den här utmattningen. Igen. Den har förändrat mitt liv på så många olika sätt så det går inte att föreställa sig vidden av allt.

6 kommentarer:

  1. Åh blev ledsen av att läsa detta för jag tänker på det här ca... Varje dag. Jag har inte barn än och drömmer om familj. Men kroppen är för trött just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad ledsen jag blir för din skull. Men hoppas du läker, så att du får den familj du drömmer om. Kram

      Radera
  2. Jag känner att det kan vara tvärtom också, att en liten kan göra dig gott! Nu menar jag inte bokstavligen utan mer en annan vinkel att se det! Vissa saker gör en mer sjuk om man tar bort dem även om de är stressande. Min papegoja tex...hon -en grå Jakob - stressar ihjäl mig med att tjuta och tuta o vara rent elak när jag ska åka hemifrån och börjar gå upp i varv för jag är sen etc och jag mår skit av det men om jag gör mig av med henne så mår jag garanterat ännu sämre! Så klart är detta ett längre resonemang men jag tror ni förstår vad jag menar.

    SvaraRadera
  3. Jag känner att det kan vara tvärtom också, att en liten kan göra dig gott! Nu menar jag inte bokstavligen utan mer en annan vinkel att se det! Vissa saker gör en mer sjuk om man tar bort dem även om de är stressande. Min papegoja tex...hon -en grå Jakob - stressar ihjäl mig med att tjuta och tuta o vara rent elak när jag ska åka hemifrån och börjar gå upp i varv för jag är sen etc och jag mår skit av det men om jag gör mig av med henne så mår jag garanterat ännu sämre! Så klart är detta ett längre resonemang men jag tror ni förstår vad jag menar.

    SvaraRadera
  4. Känner så väl igen klockan som tickar allt högre...i fortare takt än mitt "tillfrisknande"... ett tickande som upptar allt mer av min tankeverksamhet ju längre tiden går... Har inga barn, är inte säker på att jag vill, har aldrig varit... men att utmattningssyndromet ska bestämma åt mig har jag svårt att förlika mig med... mina val är inte längre mina... och det gör ont.
    Relationer är svåra...även när man är frisk... att gå in i nya relationer är för psyket både kostsamt och krävande... att inleda ett förhållande när man inte är frisk innebär stora risker... allt det man byggt upp inom sig kan raseras om känslor hanteras oaktsamt... är det värt...?
    Tack för allt du skriver och det stöd du ger genom att dela med dig av dina tankar. ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är det som är det värsta på nåt sätt. Att man inte själv har makten över sitt beslut. Ett beslut som är så viktigt. Hoppas dimman skingras för dig så du kommer fram till vad som är rätt för dig. Lycka till. Tack för att du läser.

      Radera