Åh... Frustrerad, överklagan och stressad

När man får ett varsel om uppsägning har man sju dagar på sig att överklaga detta. De sju dagarna har nu passerat och ett möte med anledning av detta är planerat till nästa vecka. Till detta möte behöver jag ett intyg från min vårdgivare angående statusen på min hälsa och sjukskrivning. Typ.

Och det här gör mig såå stressad. Den som ska skriva intyget har haft influensa. När denne blev frisk fick den som skulle få intyget influensa. Och kunde inte meddela vad intyget skulle innehålla. Vikarier och reserver kallas in åt alla håll för att lösa situationen för mig.

Jag sitter mitt i och vet inte vem som pratat med vem. Jag får inga besked. Jag får inte tag på någon. Jag har liksom hamnat i kläm. Igen. Det är mig och min anställning det gäller men jag har inte en aning om ifall de som måste kommunicera verkligen får tag på varandra. Det enda jag hör är att de inte får tag på varandra.

Jag måste lita på att andra sköter sitt jobb. Snacka om att släppa kontrollbehovet. Men jag tycker inte om att de sitter på fredag eftermiddag och inte har fått tag på varandra om mötet är på måndag förmiddag.

Jag har sån otrolig huvudvärk. Min hjärna är på overload. Min puls är lite för hög. Det känns som om min mage ska vända sig ut och in. Jag fryser och svettas om vartannat. Hjärtat slår lite för hårt. En klassisk stressreaktion helt enkelt. I know. Men det hjälper inte. Det här stressar mig galet mycket.

Och senare idag ska jag till en osteopat för första gången. Det kändes som en bra idé när jag blev föreslagen det och bokade in det. Men just idag känns det sådär... Som om att det kom nåt annat emellan.

Fast det är en lärdom i sig. Prioritera det som är bra för dig när det känns som om du kommer bli uppäten av allt det där andra som du inte kan styra över. Jag tror på osteopaten. Det där fu**ing intyget kan jag inte göra nåt åt, annat än att fånstirra på telefonen. Så jag lämnar det nu. Går och gör nåt som är bra för mig. Andas. Andas.

Återkommer och berättar sen hur det var. Hur det har gått med allt.


4 kommentarer:

  1. Har ingen kommentar, vill bara skicka en kram! Eller två..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var snällt av dig.
      Kram!

      Radera
  2. Åh, vilken knepig situation för dig :( Vad trist. Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt! Skickar en kram och håller tummarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt stöd! Lite knepigt är det allt. Men det löser sig nog, det brukar det göra, till slut. Kram!

      Radera