Yoga, ångest och stolthet

Jag har börjat på yoga.

Lätt nervös eftersom jag inte varit ute bland folk på evigheter. Inte så här organiserat i grupp, med start- och sluttid, åtminstone.

Kändes hyfsat bra när jag gick dit. Nervös och lite oroad, men det kunde helt klart varit värre. Allt var frid och fröjd tills en liten bit in i passet. Då känner jag hur ångesten slår till.

Fan. Fan. Fan.
Det sticker i armarna. Obehaget kryper i kroppen. Jag fryser, svettas, kallsvettas. Mår illa. Blir torr i munnen.

Försöker bara att andas. Inget annat än att andas.
In och ut. Om och om igen. Och jag lugnar ner mig själv. Helt på egen hand.
Jag är så jävla stolt över mig själv!
Happy

Var beredd på att bara ta mina saker och sticka. Men jag hanterade situationen.
Andades. Lät inte obehaget ta över.  Den här gången vann jag. Och det brukar inte hända så ofta!

Jag stannade kvar hela passet. Och det var lite jobbigt, det gjorde ont i min ömtåliga kropp.
Men det var roligt!

4 kommentarer:

  1. Härligt :) bra gjort, det går framåt :). Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, det var riktigt härligt! :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat! ta in såna guldkorn ordentligt! Kram!

    SvaraRadera
  4. Tack! Ja det gäller att njuta av dem och minnas dem.
    Kram

    SvaraRadera