Trött på att vara stark

Jag är så trött på att vara stark. Livet bombar på med käftsmäll efter käftsmäll. Jag reser mig upp. Gång på gång. För jag vet inget annat. Hur gör man om man inte reser sig? 

Du är så stark. Jag fattar inte hur du orkar. 

Nä du. Jag fattar inte heller hur jag orkar. För det gör jag egentligen inte. 

Jag är trött på att vara sjuk. Trött på att vara så beroende av andra. Trött på att vara misstrodd. 

Skulle vilja hugga i. Lite som förr. Lite projektledning och avsluta något. Som den här sjukdomen till exempel. 

Men den låter sig inte avslutas så enkelt. Så jag ligger här. Med mitt gungande hav i huvudet. Med dunka dunka, som om världens fest pågår i min skalle. Med huvudvärk som en riktig "dagen efter". 

Och sörjer att jag inte kan klara av att jobba med det jag gillar. Att min arbetsgivare så gärna vill bli av med mig så de säger upp mig. Jag sörjer min yrkesidentitet. Mina arbetskamrater. Allt som var bra med mitt arbetsliv. 

Tårarna rinner, över att jag blev sjuk. Över allt jag fått försaka. Över allt som sjukdomen kostat mig. 

Nyss var jag så glad. Över resan. Över det jag klarade. Som jag inte kunnat drömma om. Hur fint vi hade det. 

Nu kom mörkret in. Med posten kom uppsägningslappen. Och med den, mörkret. Osäkerheten. Rädslan. Ilskan. Tårarna. 

Tvära kast. Vardagen med utmattningssyndrom. 

Känner mig inte ett dugg stark. Bara liten och ynklig. 

5 kommentarer:

  1. Styrkekramar till dig, hoppas allt ordnar sig till slut, kram ♥♥♥

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du för din omtanke. Det värmer.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. You and me both! Trött på att vara sjuk. Trött på att inte orka. Trött på att gråta. Trött på att må skit. Trött på att inte veta hur jag mår imorgon. Trött på att vara trött och trött på att vara stark.... Vi måste tro att det blir bättre! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi måste verkligen tro det. För det kommer det att bli. Det måste det! :)
      Kram!!

      Radera