Symptomfri är inte alls samma sak som frisk

Jag är så lättad.

Försäkringskassan har pratat med mitt rehabteam och kommit fram till att jag fortsatt är för sjuk för att börja arbetsträna. Jag behöver inte gå på ett avstämningsmöte just nu. Vilken obeskrivlig tacksamhet över min nya handläggare på Försäkringskassan. Hon är mänsklig. Förstående och ser lite längre än näsan räcker. En stor tyngd släppte från mina axlar. Värken i mina leder och muskler avklingar så sakteliga. Jag kan börja andas igen.

Jag har börjat yoga varje vecka. Hittat en kundaliniyoga på dagtid. Hoppas att det blir bra. Jag står i kö till en kurator. Jag ska planera in aktiviteter på bestämda tider, tex frisör, träffa en kompis och sådant, för att öva mig på att hantera mig själv när jag kommer under press. Utmana mig själv inom mycket rimliga gränser. Fortsätta med mina promenader och med vardagliga sysslor som rör hemmet och familjen.

Framstegen från i höstas är enorma. Får inte glömma det. När jag vill mer, måste jag minnas hur det var då. Hur det varit flera gånger förut. Då när jag låg i min säng och andades in och ut, inte kunde skilja natt från dag, när jag bara låg och försökte undvika att dö.

Att hämta posten var inte att tänka på. Att sitta upp för att äta något mer än en tugga på en banan eller ett äpple var omöjligt. Två tuggor sen sova en timme till. Förresten var det ingen idé att äta mer, eftersom jag bara kräktes så fort jag åt något. En potatis om dagen tvingade jag i mig. Det tog minst en timme. Ingenting smakade. Kilona rasade av mig, jeansen ramlade ner över höfterna, fast de var knäppta.

Låg i sängen och orkade inte ens gå upp för att kissa. Låg i flera timmar och samlade kraft, släpade mig till badrummet, vilade på badrumsmattan innan jag orkade gå tillbaka. Bara grät och grät för att jag tyckte så jävla synd om mig själv.

Kroppen läker fortare än hjärnan. Det är väl därför man tror att man är frisk, fast man i själva verket bara är symptomfri nån dag. Hjärnan fixar inte att processa alla intryck även om kroppen klarar av att utföra mer.


4 kommentarer:

  1. Vad skönt för dig och slippa oroa dig för det, pratade med min handläggare i dag också och han sa likadant,inget jobb nu, tidigast kanske i höst så det känns ju skönt. Men vi ska ha ett rehabmöte snart ändå.

    SvaraRadera
  2. Vad bra! Och bra att ha rehabmöte som kan fokusera på återhämtning när man är hemma, att allt inte behöver handla om att vara på en arbetsplats. Det finns ju så mycket man behöver öva på innan man är redo för en arbetsplats.

    SvaraRadera
  3. Ja verkligen, öva på att bli frisk :)

    SvaraRadera