Överdriver vi vår arbetsoförmåga??



Kan det vara så att man överdriver sin oförmåga att arbeta? Att man tror att man klarar mindre än vad man i själva verket gör? 

Jag vet inte hur det är för er andra, men mina försök till återgång i arbete har varit tidskrävande projekt. Utökande av arbetstid med minuter varje vecka. När jag har fått vara delaktig och styra upplägg och planering har det fungerat. Men när andra bestämt över huvudet på mig, velat pressa på mig och tyckt att jag borde kunna mera, då har det inte fungerat. 

Min erfarenhet är att man vågar inte berätta om små framsteg man gör för att Försäkringskassan tolkar allt så positivt, så minsta lilla positiva vink skickar en genast ut i jobb. Medan jag vill visa på att jag förbättras, men har lång väg kvar. Att kunna yoga en timme/vecka är knappast detsamma som att jobba 25%. Framförallt handlar det nog om kravsituationen för mig. 

Kraven stressar upp mig orimligt mycket och där har inte kroppen läkt så den kan reglera hur stresshormonerna utsöndras. Det är en fysisk sjukdom, inte något som jag styr över själv. Jag kan inte styra mina serotonin-nivåer med viljestyrka.

Ett alternativ som de inte tar upp är att luckra upp Försäkringskassans regelverk. Varför måste man hålla sig till 25%, 50%, 75% eller 100% jobb?  Det är säkert någon som är frisk som har kommit på det. 

För tänk om man fick börja på tex fyra eller sex timmar per vecka? Då kunde man komma ut i arbetslivet tidigare. För att inte tala om det enorma klivet från 10h/v till 20h/v. Det är ENORMT!! Varför kan man inte få trappa upp sakta? 10, 12, 15h/v osv. Nej för Försäkringskassan har inte de stegen i sina regelverk. Där har man något att jobba på om man vill underlätta för oss som ska ta oss tillbaka till arbetslivet. 

En annan sak som är märklig är att man inte får studera på halvtid och vara sjuk på halvtid. Det underlättar ju inte heller för den som vill byta karriär efter en långvarig sjukskrivning. Att bryta sin sjukersättning för att prova att studera på heltid är att spela högt. Särskilt om man har ekonomiskt ansvar för barn och hus till exempel. Om man inte klarar av studierna får man inte behålla sin sjukpenning som man har tjänat in innan man blev sjuk. 

För att starta eget måste man vara fullt frisk. Det duger inte att tänka sig en halvtidsanställning i sitt eget företag och vara fortsatt sjukskriven en period innan man vet att man klarar av att utöka. 

Det är det som gör detta så svårt. VI VILL!!!!! Men systemet är så fyrkantigt. Det är hela tiden ett "allt eller inget-tänk". 

Vill ni ha ut oss i arbetslivet? Förenkla för oss istället för att motarbeta oss. Vi vill arbeta. Men vi vill inte arbeta så att vi blir sjuka av det. 

4 kommentarer:

  1. Håller helt med där, systemet är inte till för oss med utmattning, varje gång jag ska öka på till 50% så faller jag efter ett par veckor, så får man börja om igen. Så tröstlöst. Det borde ändras, man orkar inte gå upp från 25 % till 50 %, det är för mycket. Helt galet. Med så många som blir sjuka i denna sjukdom så borde dom ändra regelverket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just det där steget från 10 till 20 timmar är riktigt stort. Man klarar det liksom inte. Iaf har jag aldrig hört talas om nån med utmattningssyndrom som gått från 25% till 50% rätt av. Man borde kunna underlätta det på något sätt.

      Radera
    2. Ja absolut, hoppas att dom ändrar dom reglerna så småningom, dom måste väl också ha utbrända inom det yrket som kan tala om hur det är, tycker man

      Radera
    3. Ja absolut, hoppas att dom ändrar dom reglerna så småningom, dom måste väl också ha utbrända inom det yrket som kan tala om hur det är, tycker man

      Radera