Oj, vad det gungar

Somnade vid 19 igår kväll. Sov till halv åtta i morse. Det var välbehövliga timmar. Minns inte när jag sov så länge senast. Men känner mig  fortfarande sömnig.

Det gungar i mitt huvud. Som om jag sitter i en liten, ostadig eka på väg över Atlanten. Det gungar upp och ner. Oavbrutet. Jag följer vågornas rörelser. Upp och ner. Upp och ner. Fast bara inuti mitt huvud då. Det enda som avbryter gungandet är när det går som elektriska impulser genom hjärnan och kortsluter gungandet. Sen börjar det om igen.
Foto: 123rf.com
Känner hur otålig jag blir. På en enda gång. Vill veta hur länge det kommer vara så här. När ska det försvinna? Ge mig en hint om hur länge jag behöver stå ut, så jag vet.

Men det fungerar ju inte så. Man får inga ledtrådar. Man bara är. Mår bättre eller sämre. Tills kroppen bestämmer sig för att man mår lite annorlunda åt något håll.

Fast just nu spelar det ingen roll. Jag blundar och tänker på allt det fina jag upplevt. På sol och snö. På mina oerhörda framsteg. Visst har jag lite träningsvärk nu. Både i benen och i hjärnan. Men det går över. Minnena finns kvar.

4 kommentarer:

  1. Åhhhh denna gungande känsla.... Som jag känner igen den. Har aldrig trots jag läst varenda blogg, artikel eller inlägg inom ämnet. Precis SÅ är det för mig sedan kraschen för 3 1/2 år sedan. Ibland mer, ibland mindre men alltid där. Lite som känslan man hade när man var ute och dansa långt ut på morgonen i ungdomen. Man känner pulsen (musiken) i kroppen och ett gung. Vidrigt trycker jag dock.... idag ger känslan mig inte ångest som förr men ändå. Stor kram till dig för att du beskrev det så bra / Christine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du!
      Nä, jag har heller aldrig läst om andra som har den här gungande känslan i huvudet. Nu är vi två iaf! Och precis som du säger, det dunkar i huvudet. Inte som huvudvärk, utan bara att man känner pulsen så otroligt väl. Mycket obehagligt. Jag har också vant mig, eller vant mig är kanske fel uttryck, men jag går inte heller ångest av det längre. Det bara är där. Som en sten i skon. Obehagligt och jobbigt.

      Tack själv, för att du läser och kommenterar! Det gör mig glad att jag kan hjälpa någon med mina erfarenheter och min text! Kram på dig!

      Radera
  2. Vad härligt att du har fått ha det bra!

    Ja, jag känner igen den där tanken. Tala om hur lång tid det tar så jag vet hur länge jag ska stå ut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var härligt!

      Och visst vill man hela tiden veta hur allt kommer bli, hur lång tid det kommer ta. Men det är väl just det som är grejen. När man helt släpper kontrollen, det är då det händer! Eller nåt! ;)

      Radera