Ett sms, sen var det kört igen...

Fick ett sms och hela min stressarsenal satte igång på mindre än ett ögonblick. Att det är så lite som krävs.

Min fackliga representant har fått problem med min arbetsgivare. Det spelar inte någon roll vad facket hävdar, eller vad de gör. Arbetsgivaren vill säga upp mig. De vill bara bli av med mig.  De ser mig som en kostnad, hävdar att de inte har kvar något rehabiliteringsansvar för mig längre. Så jag är ett problem som de bara vill bli av med nu. En gång för alla.

De vill inte omplacera mig till andra arbetsuppgifter eftersom de hävdar att jag inte är kvalificerad för någon annan arbetsuppgift. Medan jag hävdar att jag inte klarar av något arbete just nu, eftersom jag är sjuk. Vilket jag tycker är en stor skillnad.

Grejen är att jag orkar inte med detta längre. Just nu känns det som det bästa alternativet vore att bara bli uppsagd. Strunta i att det är orimligt, orättvist och galet. Jag orkar inte lägga min energi på det där också. Jag vill bara fokusera på att läka. Inte hålla på att låta energin forsa ut ur kroppen i en strid jag omöjligt kan vinna, som det verkar. Och om jag skulle vinna, om jag skulle få behålla jobbet, hur kul är det att vara anställd någonstans där arbetsgivaren inte vill att man ska vara kvar?

Uppgiven.

4 kommentarer:

  1. Fy f-n rent ut sagt.. Lider med dig.. Frågan är ju om man vill vara kvar hos en sån arbetsgivare, men man vill ju bestämma själv! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så tänker jag också. Hade ju velat att allt mitt arbete som jag lagt ner hos dem var värt något. Men det verkar inte så. Tack för ditt stöd! Kram

      Radera
  2. Men usch sånt stresspåslag, vilken arbetsgivare, det är ju det minsta man behöver när man redan är utmattad. Hoppas det löser sig för dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen en extra stress som jag inte alls behöver just nu... Jag hoppas också det blir bra till slut. Hur det än blir. Kram!

      Radera