Nätterna...

Mina nätter just nu.
Olika grader av helvetet.

Att vakna mitt i en panikångestattack är bland det värsta.
Att vakna och mitt i det sömndruckna tro att man håller på att dö.
Känslan av att inte kunna andas.
Som om jag svävar upp och ser min kropp utifrån.
Ser mig själv ligga där i fosterställning och kämpa mot ett inbillat hot.
Omedelbart klarvaken.
På helspänn.
Att vakna med sådan ångest att magen vänds ut och in och töms på sitt innehåll.

Det är chocken.
Överraskningsmomentet.
Att helt plötsligt vara mitt i något man inte såg komma.
Kroppen agerar instinktivt.

Och mardrömmarna.
Vaknar kallsvettig.
Livrädd.
Hjärtat bultar hårt i bröstet.

Stressdrömmarna likaså.
Jag springer, skriker, skäller och stressar mig genom mina drömmar.
Men det är alltid för döva öron.
Det är som om jag varken hörs eller syns.
Jag finns inte längre.
När jag inte får gehör börjar jag gråta.
Den uppgivenheten.

Vaknar med värk.
Smärta i varje muskel, varje led.
Trött i hjärnan redan från start.
Som om jag inte sovit alls.

2 kommentarer:

  1. Känner igen så väl. Soffan var min räddning, höll mig krampaktigt i den för att inte hoppa från balkongen. Så jobbigt med ens tankar som tar över. Men det är bara tankar. Själv har jag börjat jobba men det har varit en jobbig resa som fortfarande pågår.För mig har det hjälpt med metaforer. Jag och min dotter hade Harry Potter race, och då kom det bara. Jag låtsades att jag kunde dra ut mina jobbiga tankar som Dumbeldore drar ut sina minnen. Satte tanken i en glasbubbla så att jag kunde titta på den. Den var inte i mitt huvud utan utanför och kunde inte skada mig.
    Det är bara att kämpa på men ta det i din takt.

    SvaraRadera
  2. Känner igen så väl. Soffan var min räddning, höll mig krampaktigt i den för att inte hoppa från balkongen. Så jobbigt med ens tankar som tar över. Men det är bara tankar. Själv har jag börjat jobba men det har varit en jobbig resa som fortfarande pågår.För mig har det hjälpt med metaforer. Jag och min dotter hade Harry Potter race, och då kom det bara. Jag låtsades att jag kunde dra ut mina jobbiga tankar som Dumbeldore drar ut sina minnen. Satte tanken i en glasbubbla så att jag kunde titta på den. Den var inte i mitt huvud utan utanför och kunde inte skada mig.
    Det är bara att kämpa på men ta det i din takt.

    SvaraRadera