Handle with care

Pausar i soffan. Vill hitta tillbaka till lugnet igen.
Det här med framtiden är ett stort orosmoment för mig.
Tankarna spretar och jag tappar fokus.
Är glad och förväntansfull över någon idé som jag kommit fram till och sen tar verkligheten över. Inser hur sjukdomen fortsatt begränsar mig och då förbyts drömmen till känsla av maktlöshet igen.

På mitt läkarintyg har doktorn kryssat i
Önskas kontakt med Försäkringskassan? JA

Det krysset räcker för att mina stresshormoner ska slå bakut.

Bara vetskapen om att någon kommer att kontakta mig och vilja att jag gör mer än vad jag gör nu, är som att bli puttad mot ett stup. Krav kommer att ställas och det skrämmer mig ofantligt mycket.

Att gå in i väggen en gång var illa nog. Att göra det en gång till var en chock. Trodde ALDRIG att jag skulle göra det igen. Jag visste ju vad jag skulle se upp med. Och jag var så försiktig. Men ändå...

Försöker bygga upp mig själv med sunda vanor. Hållbara vanor. Vila, sömn, återhämtning, bra mat, motion. Men jag inser att jag är skör. Väldigt ömtålig. Behöver handskas varsamt med mig själv.

Min själ har nog inte hunnit ikapp mig ännu.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar