Sjukdagar

Regeringens mål är max 9 sjukpenningdagar per person och år till 2020. Har jag hört. För någon som snittat 365 sjukdagar per år de senaste åren känns det som en utopi. Men jag förstår tanken. Innan jag blev utmattad hade jag ungefär noll sjukdagar per år. Sammanlagt alltså. Under såväl skoltid som arbetsliv var jag aldrig hemma för att jag var sjuk. 


Bild Janetta Nyberg, lånad från publikt.se

Inte så att jag inte var sjuk, men jag var inte hemma för det. 
Har förberett lektioner med skriftliga instruktioner när jag varit så hes att jag inte kunnat göra mig hörd i klassrummet. 
Eller helt enkelt, dopad med Panodil, haft mina lektioner och åkt hem och sovit sedan. Då har jag ju jobbat, fast inte fullt ut. 




Rent krasst kan man säga att jag varken tagit hand om mig själv, eller mitt jobb på ett bra sätt. Jag har varit överallt, men ingenstans. 
Bild Christer Wahlgren, lånad från expressen.se

Det är ju vansinne. Det inser jag. Nu. 
Men "alla" gör ju så här. 

Det är för jobbigt att inte vara där.
Då måste man ändå förbereda lektionen så att "eleverna inte blir drabbade".
Spelar ingen roll om man ligger med huvudet djupt nere i toalettstolen. 
Plikten framför allt. 
Eleverna ska inte drabbas för att jag är sjuk. 
Men jag då?

4 kommentarer:

  1. Max 9 sjukdagar på ett år?! Då får man hoppas att man inte åker på både vinterkräksjukan och influensan ett och samma år ;-)

    Tror det kan vara svårt att nå det målet.

    Hur många år har du nu varit heltidssjukskriven?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror kanske att det var 9 sjukpenningdagar, alltså de som FK betalar ut, men ändå...
      Jag har varit sjuk sedan 2011, så drygt fyra år.

      Radera
  2. Precis så har jag också gjort. Vi har varit för duktiga. Man känner att man har ett så stort ansvar när man är lärare tycker jag. Vad händer om jag inte är där liksom? För eleverna: De får, om de har tur, se en film eller jobba med något som kanske inte alls har med arbetsområdet som pågår nu att göra. Har de otur får de håltimme. Då blir det bråk och tjafs o korridorer där ungarna ska vara. För läraren blir det efterarbete på hög när man kommer tillbaka, antingen i form av rättning eller föräldrakontakter för att lösa sånt som hänt medan man varit borta. Dessutom kommer man efter i planeringen och det blir rörigt för alla. Bättre då att pallra sig dit trots sjukdom. Har jag tänkt förut alltså. Men nu ska jag tänka annorlunda. Om jag någonsin kommer tillbaka till lärarjobbet ska jag tamejfan stanna hemma när jag är sjuk och jag hoppas att du också kommer att göra det. Det här är ju ett av de strukturfel som finns i skolans värld. Det finns inget utrymme för sjukdom och vab för lärare. Det funkar inte. Men du, det är egentligen inte vår sak att lösa. Det måste de ovanför oss titta på. Vi ska sluta ha dåligt samvete, för vi har gjort vårt bästa alldeles för länge. Oj, vad långt det blev. Jag kom igång ordentligt...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, det här engagerar mig också... Det är för svårt att vara borta, systemet fungerar inte då. Vilket är ett systemfel, inte ett problem för den enskilda individen. Men arbetsgivaren vill gärna få det att låta som om det är lärarens problem för att slippa ta i det. Och vi låter dem göra det....

    Och det sjuka är ju att så länge som alla är duktiga och försöker släcka bränder allteftersom de uppstår så syns inte bristerna i statistiken. Det enda som funkar är siffror och diagram. Om alla var hemma när de var sjuka och lät bli att slå knut på sig för att eleverna ska klara sina betyg skulle man inte kunna blunda för att det här håller på att gå åt skogen.

    SvaraRadera