Överansträngningsångest

Har länge kallat det för panikångest. Men ordet överansträngningsångest gör det hela mer begripligt. Jag får inte ångest utan anledning, utan jag får det när jag överansträngt mig.

Idag behövde jag vila. Men skulle till doktorn.

Gillar inte inbokade möten. Att passa tider är ett krav som stressar mig.

Kände av min nervösa mage för första gången på länge.Vet inte varför men min hjärna förstorar upp minsta lilla till en stor katastrof. Fast det är inte i närheten av en katastrof. Det var ju bara jag som skulle vara på en speciell plats vid en särskild tid.

Förnuftet tycks inte ha mycket makt över amygdala.

Lyckades hålla ihop och dråsade ner i soffan när jag kom hem. Ångesten lugnade sig efter ett tag.

Nu är jag bara sömnig.

Tjugo minuters läkarbesök, ett heltidsjobb.

Min vardag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar