Mindfulness - lösningen på allt?

Jag läser Frken duktigs inlägg Vi har byggt ett samhälle där vi inte passar in och kommer att tänka på ett avsnitt av P1:s Kropp och själ.

Mindfulness - lösningen på allt?

Det här med mindfulness, medveten närvaro, har blivit en stor industri på kort tid. Man uppmanas att acceptera sin situation istället för att protestera. De diskuterar i programmet att det visst finns människor som har nytta av mindfulness. De som lider av en kronisk sjukdom och måste acceptera att leva med den varje dag. Där är det läge för acceptans.

Bild lånad från wikipedia.org


Men metoden används för lättvindigt. Man förväntas att acceptera ohållbara situationer till exempel i arbetslivet. I stället för att protestera mot strukturella fel i organisationen blir man uppmuntrad att acceptera. Och i slutändan blir det den enskilda individen som drabbas, tex i form av sjukskrivning.

Bild lånad från skolvärlden.se


Som drabbad av utmattningssyndrom hade jag önskat att jag protesterat mer. Att jag inte varit så duktig och bara jobbat på. Jag önskar att jag hade satt ner båda hälarna och bromsat.

Men så gör man inte.

Särskilt inte som lärare, verkar det som.
Nä, då är normen att ge upp hela sitt liv för skolan och sina elevers skull.
Jobba dygnet runt, även om man är sjuk.
Gråta av trötthet när man kommer hem,
innan man tar sig samman och fortsätter med rättningshögarna.

2 kommentarer:

  1. Ja, mindfulness har blivit en religion för vissa. Allt löses med en lugn stund... Jag kan köpa att man behöver öva på det när man är sjuk och behöver lära sig avslappning och att en stund av det under en arbetsdag kan vara skönt. Men som du skriver, man ska inte bara acceptera och försöka meditera bort smärtan. Man bmåste börja arbeta med sånt här förebyggande istället. Hörde just på nyheterna att regeringen satsar extra på att få folk att bli friska från psykisk ohälsa och komma tillbaka till arbetslivet. Det är ju bra. Man måste ju satsa på de som redan blivit sjuka, men egentligen borde ju den största satsningen ligga på att åtgärda arbetslivets förutsättningar så att vi inte behöver bli sjuka alls. Förebyggande arbete alltså. Eller vad tycker du?

    SvaraRadera
  2. Ja det måste ju vara bättre att jobba förebyggande, för att se till att folk slipper hamna här, i psykisk ohälsa, än att försöka rehabilitera dem friska igen. Det innebär ju höga kostnader för arbetsgivaren, för att inte tala om det personliga lidandet...

    SvaraRadera