Antidepressiva vid utmattningssyndrom?

Tydligen finns det två olika skolor när det gäller hur man behandlar utmattningssyndrom. De som förespråkar medicinering och de som inte gör det. Jag har träffat läkare från båda sidor. 

Det som gjorde att min första läkare inte ansåg att jag behövde antidepressiv medicin var baserat på ett Madrs-test där jag inte skattades som deprimerad. Jag blev ordinerad sjukgymnastik och KBT, samt vila istället. 

Bilden har jag lånat från mariahelander.se 
Mycket läsvärd blogg!


På detta sätt återhämtade jag mig till viss del. Efter två års heltidssjukskrivning kunde jag börja arbetsträna så smått, efter ytterligare ett år arbetstränade jag 25%. Sedan tog det mindre än ett år innan jag blev sjuk igen. Så att bara vila tog mig inte så långt som jag önskade. Jag hade inga reserver att ta av. Det gick hjälpligt så länge jag levde väldigt begränsat och inte utsatte mig för några påfrestningar alls. 

När jag kraschade andra gången fick jag en ny läkare. Han ordinerade mig också vila till en början. Men detta hade minimal effekt och efter några månader satte han in antidepressiv medicinering, sertralin. 

Jag tyckte det kändes skrämmande och olustigt. Hade hört skräckhistorier om dessa lyckopiller, att man blir förändrad, får självmordstankar och kan må sämre av medicinen än av sjukdomen. 

Men jag fick förklarat för mig att den obalans som man har i hjärnan efter så hård stressbelastning som man har vid utmattningssyndrom inte läker av sig själv. Om det skulle gått, så skulle jag ha varit frisk vid det laget. 



Då bestämde jag mig för att börja med antidepressiva. I det läget kände jag att jag inte hade något att förlora.  

Insättningsperioden var verkligen jobbig. Jag var yr, illamående, hade mycket mer ångest än tidigare och var mer eller mindre sängliggande hela tiden. Jag mådde inte alls bra. Varje gång jag började må en aning bättre var det dags att höja dosen på medicinen och då var det samma visa igen. 

Men efter den första månaden ungefär började jag skönja en förbättring. Jag var lugnare. Började sova bättre, hade mindre värk i kroppen, ångesten lättade. 

Nu har jag haft sertralin en period och den gör verkligen sitt jobb. Anledningen till att jag byter är att jag fått många biverkningar också och eventuellt kan de minska om man tar en annan tablett. Eftersom alla människor är olika fungerar medicinerna olika bra på olika individer. Nu ska jag istället ta escitalopram.

Det som håller mig uppe är min läkares uppmuntrande ord, "det kan vara jobbigt att hitta rätt medicin, men när du väl hittar den och blir frisk kommer det vara värt jobbet". 

Så det är inte självklart att man blir behandlad med antidepressiva när man får utmattningssyndrom. Det är inte heller självklart att medicinering är det bästa för alla. Men när man behöver medicin ska man inte vara rädd för att ta den. 





2 kommentarer:

  1. Blir nästan gråtfärdig när jag läser det här. Jag är i exakt samma situation. Vägrade länge medicin, men till slut gick det inte längre. Mådde skit när jag började äta, men nu har det lättat. Ångrar inte att jag ändrade mig. Jag sa till slut till min läkare att jag inte orkade ta beslutet själv, men då tog hen det åt mig. Och det är jag tacksam för. Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack. Känns skönt att mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon. Att veta att man inte är ensam gör mycket tycker jag. Glad att höra att du mår bättre. Kram!

    SvaraRadera