Hjärnspöken och försäkringspengar

Av en händelse, mycket slumpartat, satt jag vid köksbordet och läste nåt utskick från mitt försäkringsbolag för en tid sedan. Det väckte en tanke att jag kanske kunde ha någon slant att hämta där, pga alla mina sjukdomar och sjukskrivningar. Efter en tid samlade jag kraft och kontaktade kundcenter som bekräftade att det kunde finnas möjlighet till detta, varpå hon skickade en blankett jag skulle fylla i min ansökan.

Men.

Det var ju inte bara jag som skulle fylla i utan även den fackliga representanten och arbetsgivaren för tiden vid insjuknandet. Jag tappade all kraft i och med detta och blanketten blev liggande i nära nog ett helt år, innan det en dag kom en påminnelse från försäkringsbolaget. Typ vi har noterat att du fått den här blanketten av oss, men vi har inte fått in din ansökan. Mycket generöst och vänligt av försäkringsbolaget kan man säga.

Till slut hade jag samlat kraft för att fylla i min del av blanketten. Det var plågsamt jobbigt att påminna mig om allt det som jag gör mitt bästa för att glömma bort. Men det var nödvändigt om jag vill ha ut några pengar. Sedan kontaktade jag mitt fackförbund och de gjorde sin del av ifyllandet. Nu är blanketten hos arbetsgivaren. Där har den varit i drygt en månad, så inte vet jag vad de gör med den. Genom mitt fackförbund har jag fått rapport om att både HR-avdelningen centralt och min skola ska bemöta mina påståenden om varför jag blev sjuk av min arbetsmiljö.

Jag har inte varit anställd där på flera år. Än mindre jobbat där. De som var mina chefer då, jobbar nog knappt ens kvar i byggnaden längre. Ändå känns det så obehagligt. Att de ska läsa vad jag skrivit. Att de ska uttala sig om min situation. Jag har varken överdrivit eller svartmålat dem. Bara berättat hur det var för mig. Trots det är obehagskänslorna väldigt stora just nu. Obehagskänslor för att vara sårbar, osäkerhet kring hur de kommer bemöta min upplevelse.

Jag vet inte ens om insatsen är värd de eventuella pengar som jag kommer att få ut för besväret.


2 kommentarer:

  1. Det du upplevde på jobbet kan ditt f.d. jobb inte förneka. Det var din känsla och din upplevelse.
    Förstår att det känns jobbigt att ta tag i detta och att riva upp gamla känslor. Hoppas det blir bra i slutändan.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Funderade också i de banorna för några år sen innan jag blev sjukpensionär. Men det var tillräckligt jobbigt att få ut min gratifikation för 25 års slit i skolan, så jag lät bli. Så mycket obehagskänslor...
    Kram Sofia

    SvaraRadera