Terapin tuffar på

En liten del i min rehabilitering ❤️


Jag har kommit in i en lunk när jag träffar terapeuten en gång per månad. Däremellan träffar jag sjukgymnasten några gånger. Annars är det inte mycket. Just nu är jag i en sån där period där jag behöver greja en massa med papper. Intyg som ska skickas till höger och vänster. Fullmakter som ska skrivas på, för att alla ska få läsa allt som skrivits om mig. Det är ändå ansträngande. Det här med papperna. Så många papper och blanketter som ska skrivas och postas. Är det något som har utvecklats här hemma under min sjukskrivning så är det mitt hemmakontor!

Vi pratar rehabilitering på terapin. Vad som räknas som rehabilitering (svaret är: allt) och hur jag kan se på de sakerna jag gör som rehabilitering. Det låter ju enkelt, men i praktiken är det ganska svårt.

Eller egentligen är det svåraste just nu att bromsa. Att inte göra för mycket de dagar jag mår bra.

Samma som vanligt alltså, bara att jag sover mindre nu och behöver parera hjärnan med mer precision än när jag gjorde en sak och sen sov flera timmar. Nu gör jag nåt, pausar, gör nåt mer, pausar osv. Men sover mindre på dagtid än tidigare. Ibland inte alls.

Nya tider ger nya utmaningar.

3 kommentarer:

  1. Så är det verkligen! Jag sover också mindre antal timmar nu jämfört med för några år sedan och det är en utmaning att inte fylla dem för bra...
    Söt misekatt du har! Renrasig eller? Jag har en envis och egensinnig bondkatt som överlevt två hundar. Han regerar huset oinskränkt nu.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en raskatt, men inte min! Jag passar den lite då och då när hennes ägare är bortresta. Win win!

      Radera