Trappa ner antidepressiva

Källa


Jag besökte min doktor för att prata om min medicinering. Hur jag önskade trappa ner antidepressiva lite grann för att se hur det påverkar mig och mitt mående.

Doktorn var tveksam. Tyckte att så länge jag har så lättväckt ångest som jag har, så ska jag behålla min medicinering. (Lättväckt ångest = tål inte särskilt hög stressbelastning innan ångesten kommer tillbaka. Dvs uppenbarligen har jag inte så mycket energi i min tillbringare som jag trodde. In och läs ett gammalt inlägg om just detta.)

Jag hade heller aldrig funderingar på att avsluta fullständigt, utan bara försöka få lite mer kontakt med mina känslor.

Efter viss diskussion bestämde vi att jag ska trappa ner pyttelite i väldigt sakta mak. Sedan får vi se hur det går. Helt enkelt. Om det inte går får jag backa tillbaka och fortsätta med tabletterna i den högre dosen ett tag till. Målet är att jag inte alls ska må dåligt av nedtrappningen. Så hastigheten på den här utfasningen är planerad till att gå ner ungefär 10% av dosen på sex-tio veckor.

... and the story goes on...


6 kommentarer:

  1. Det är svårt det här med mediciner tycker jag.
    Ibland handlar det om ren överlevnad.Innan jag blev sjuk tog jag knappt en huvudvärkstablett.
    Jag hade inte klarat ut det här utan mediciner.
    Vet ärligt talat inte om jag hade varit kvar här i min utmattning utan mediciner.
    Men mest har jag nog känt att det medmänskliga stöd man får i form av samtalsterapi är det som har hjälpt mig mest för att få syn på de rädslor man bär på och de orimligt hårda krav man har haft på sig själv som människa.Dessa rädslor som skapar så mycket ångest och osäkerhet.
    Kan bli riktigt ledsen när jag tänker på hur hård jag har varit mot mig själv.
    Jag tänker att jag vill klara mig utan mediciner den dag jag är frisk och förhoppningsvis kan arbeta eller studera igen.
    Känner inte att vi ska tvingas till att medicinera för att klara av ett arbete.
    Arbetslivet måste anpassas så att även vi med låg stresströskel efter en utmattning ska kunna arbeta utan att få ångestpåslag.
    Det är något fel med arbetsmiljön om den är så stressig att vi får ångest för vi inte mäktar med det höga tempot och orimliga krav.
    Det svåra är att när man blir sjuk så här blir systemen så sköra.
    Det behövs så oroligt lite för att hjärnan ska gå igång och uppleva situationer som hotfulla fast man rent logiskt tänkerannorlunda.
    Jag styr inte längre över min kropp.
    Kan börja skaka av stress i situationer som jag innan kraschen kunde hantera.Det har inget med viljan att göra utan kroppen lever sitt eget liv.
    Jag kör vidare med gurkmeja.Tror att det gör hjärnan lite klarare då och då.
    Lycka till med den långsamma nedtrappningen av din medicin.
    I valet mellan svår ångest och medicin är valet ganska enkelt tycket jag.
    I svår ångest vill man inte vara.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig. Tog inte heller knappt en huvudvärkstablett förut och nu är det standard med tabletter. Jag har till och med köpt en dosett för att hålla ordning på allt! Men känner som du. Behöver jag tabletterna för att klara mig så tar jag dem, utan tvekan. Men vill ändå testa och se hur det går utan. Svår balansgång.
      Ta hand om dig!
      Kram

      Radera
  2. Den perfekta tidpunkten för nertrappning av antidepp kommer ju aldrig. Om man inte testar får man aldrig veta. Självklart backar du om det inte funkar!Lycka till!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, så är det ju. Den perfekta tidpunkten för vad det än må vara kommer aldrig, så bara att testa. Går det så går det, annars får det vänta till en annan gång. Så enkelt ändå. Tack för hejarop och stöd! <3
      Kram

      Radera
  3. Hoppas att det kommer kännas bra för dig när du minskar <3

    Linnéa - bylittlenea.blogg.se

    SvaraRadera