Rehabilitering i naturen

Källa
Ser det inte härligt ut så säg?


Jag har ju alltid mina tentakler ute. Det behövs. Även fast andra ska sköta det åt mig, så behöver jag tänka själv på rehabilitering som jag tycker kan vara något för mig. Nu har det oväntat kommit upp en sådan möjlighet. På sikt.

Det finns en hästgård på ett ställe i närheten där jag bor. Natur och djur, som är så läkande. Det vet jag sedan innan, då jag en gång tidigare varit på en arbetsmarknadsåtgärd med samma tema. Den gången var jag på väg tillbaka från min första utbrändhet. Nu gör jag samma resa igen, fast efter den andra kraschen.

Om det kan gå vägen med finansiering och att allt går rätt väg och alla beslut fattas och rätt personer vill betala för mig och allt det där, så har jag möjlighet att få komma dit, på rehabilitering. Eller. Jag får ju ansöka om det. Men det är i alla fall en möjlighet som dykt upp för mig.

Tänk att få möta våren i naturen, på landet, med hästar och skog. Det hade varit riktigt fint.

Bara en sak. Jag är så långt ifrån hästmänniska man kan komma. Snarare stadsunge de luxe. Hästar  är liksom så stora. Men vackra. Det väger upp. Vågar jag mig upp på en hästrygg får det verkligen räknas som bonus.

Men det var en utsvävning. Jag är långt där ifrån ännu. Ville mest bara berätta att det kom upp en möjlig öppning för mig, som jag tyckte lät rolig! Inte praktisk, framtidsinriktad, karriärplanerad eller någonting. Bara härlig. Det är ju inte varje dag jag blir inspirerad av något, liksom ;)


6 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir för din skull om det skulle lösa sig och du får göra något som du verkligen tror på.
    ❤❤❤.
    Jag tror verkligen också att naturen är något som kan hjälpa oss tillbaka till att bli hela människor igen.
    Naturen så kravlös och så bra på att vara bara just sig själv.
    Vi kan nog lära oss mycket där.
    Ingen som kan tvinga ett frö att gro eller en planta att växa.
    Det är väl just därför vi har gått sönder också i detta samhälle där vi ska vara mer än människor med de grundläggande behov vi faktiskt har.
    Ska skynda, ska prestera och försöka bli något vi kanske faktiskt inte är.Vi tvingas växa på ett sätt vi inte kan eller är redo för.
    Jag har påbörjat min trädgårdsrehabiltering nu.
    Det bästa som hänt mig.
    Så långt från vita, sterila korridorer på en vårdcentral som man kan komma även om det finns bra hjälp där också.
    Jag kraschar av ansträngningen men det gör gott för själen.
    Hjärnan rädd att möta världen igen.
    Nya människor, nya intryck och nya saker att hantera.
    Kroppen som reagerar och kroppen som minns och vill fly fältet fast jag med viljan vill det här.
    Det är sjukt hur länge vi har sprungit med våra "lejon" efter oss och vilket högt pris man får betala.
    Att se nyponen glittrande som diamanter i solskenet ger ro för själen.Eller naturen som på olika sätt förbereder sig för vintern.
    Så himla rofyllt.Ingen stress ingen press.Allt är bara som det ska.
    Skulle önska att alla som blir sjuka av stress kunde få denna möjlighet.
    Nya perspektiv och en insikt om hur det kan vara i en miljö där man kan få må bra och duga som man är utan att behöva prestera.
    Håller tummarna för att det löser sig.❤❤❤
    Var rädd om dig.
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig möjlighet för dig. Hoppas att det blir av. Var själv mycket med hästar i yngre dagar och det är så roligt och mysigt, men samtidigt är de väldigt respektingivande. Men att bara få vara i ett stall och känna dofter, klappa en mule m.m.Härligt!

    SvaraRadera
  3. Det låter toppen med en sån sorts rehab! Jag bor på landet och det är så bra för måendet, det fattar jag mer och mer. Det är helt säkert ett bra steg på vägen för dig. Att umgås med djur är ju så lätt, de kräver så lite och ger så mycket. Hoppas att allt klaffar för dig på vägen dit, ska hålla alla tummar och tår
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  4. Naturen är härlig ❤️

    Jag är på g tillbaka jobbet efter 1 års sjukskrivning för utmattning.

    Har en fråga till er andra.. När jag gjort för mycket en dag så vaknar jag med migränliknande huvudvärk dagen efter.
    Nån mer som har det så?

    /Annika K

    SvaraRadera
  5. Jo, så kan det bli när det varit för mycket på agendan. Eller så strular magen ihop, eller är man så yr att man inte kan stå på benen, eller känns kroppen som full av kolsyra och man kan inte vila fastän man är dödstrött. Kroppen har många sätt att larma på. När man får koll på ett så poppar ett annat upp i stället, är min erfarenhet. Jag vet att när min tinnitus blir flertonig, då är det dags att dra hårt i bromsen, lägga sig ner och strunta i precis allt.
    Lär känna just dina varningssignaler!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm.
      Fattar precis det dr med kolsyran.
      Jag brukar beskriva det som att man stoppar kontakten i eluttaget..drrrrrr liksom.

      Förbannat frustrerande att inte kunna göra det man vill. Och måste planera sina dagar så man inte gör för mycket.
      Huvudet är inte med helt än heller.
      För mycket info så funkar inte hjärnan.
      Kan fortfarande inte läsa massor av text ��

      Skit skit skit!!

      Men men vad gör man

      Kraaaaaaam Annika

      Radera