Varför går det så bra för alla andra?

Det är en fråga som jag funderar på emellanåt. När jag är nere på botten i någon svacka och riktigt gräver ner mig i elände. För det finns ju många berättelser om människor som, trots utmattningssyndrom, tagit sig i kragen och tagit tag i sina liv. Som att det är lösningen.

Jag började springa och sprang mig frisk från min utbrändhet. Jag började med LCHF och blev frisk. Jag började äta och meditera på bestämda tider och så blev jag frisk. Jag läkte mina binjurar och min läckande tarm. Jag slutade äta socker. Jag började med än det ena och än det andra. Och så vidare. I all evighet. Amen.

Missförstå mig inte. För det är klart att jag vill höra om människor som lyckats ta sig ut på andra sidan den här sjukdomen. Men. När jag mår sämre känner jag mig så himla d å l i g som liksom inte orkar.

För jag har en massa bra vanor, sovtider, mattider, träningstider. Jag går i terapi och äter vitaminer. Men nog tusan mår jag dåligt, trots det.

Det känns som att ALLA andra har en så jäkla smart och genomtänkt plan som de bara jobbar på efter. Medan jag mest svävar runt, vet inte riktigt vad jag ska göra och så blir det som det blir. Som om att det borde kunna bli bättre på något sätt, men att jag har inte knäckt den koden ännu. (På tal om perfektionism som jag skrev om härförleden. )

Å andra sidan. Det som mitt vårdteam har sagt till mig är att släppa kraven på prestationer. Alla prestationer. Allt ifrån soffkuddar i ordning, till att prestera mig frisk. Fast å andra sidan. Jag presterar ju mig frisk genom att äta, sova och träna. Och det är ju okej. Det fattar ju alla. Men det får inte gå till överdrift.

Kanske går det ändå inte bättre för alla andra? Kanske är det bara att de ögonblicksbilder som de väljer att dela med sig av är när det är något som fungerar. Jag vet ju inte om de kraschar i samma stund som inlägget är postat, eller journalisten lämnat byggnaden.

Det finns många berättelser om utmattningssyndrom.

Här är en av dem.




6 kommentarer:

  1. Det är lätt att tappa modet så man är på botten.❤❤❤
    Du gör så bra du kan med dina förutsättningar, din personlighet och dina bra och starka sidor.
    Du har inte gjort något fel i det här.
    Finns nog inget fel eller rätt.
    Bara olika vägar att läka beroende på vem vi är.
    Jag trodde länge att det här skulle jag fixa snabbt.Snart har det gått två år och jag är långt ifrån frisk.
    Beror nog mycket på hur länge och hur långt vi pressade oss innan kraschen.
    Har själv kämpat med denna känsla av misslyckande för att jag inte är frisk än.Men vad göra med en kropp och hjärna som fortfarande är sjuk?
    Jag tror du gör en massa bra saker för dig själv idag som du inte gjorde innan du blev sjuk.
    Du är klokare och har erfarenheter som kommer hjälpa dig vidare.
    Du är människa och gör så gott du kan.❤❤❤.
    Ingenting är omöjligt.
    Ibland tar det omöjliga bara lite längre tid..
    Det är lätt att tappa modet.
    Då man kraschar och faller och alla känslor kommer om att man aldrig kom mer fixa det här.
    Jag ser en i grunden en stark person
    då jag läser dina texter.
    Den styrkan kommer hjälpa dig vidare.
    Var rädd om dig.
    Hoppas det vänder snabbt den här gången.
    Styrkekram
    Annica
    ❤❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för dina värmande ord. Du har så rätt i det du skriver. Alltihop. jag ska läsa det flera gånger om när jag behöver påminna mig om detta.
      Kram<3

      Radera
  2. Jag tror man får göra det som känns bäst just nu! Jag har säkert kommit med massa dåliga råd och tips genom åren, inte bara till dig men även andra. Det är ju i välmening och man vill ju hjälpa. Samtidigt vet man själv att man måste hitta det som passar just mig! De som blir friska fort kanske inte har varit lika långt ner i utmattning som en själv? Man vet ju egentligen inget om den andres hela situation, bara det de delar med sig av. Och nåt kanske funkar en stund, sen måste man byta taktik.

    Som du skriver är det väldigt lätt att hamna i en duktighetsfälla även när det gäller tillfrisknandet. Man ska göra allt FK, läkare, terapeuter och alla andra som är inblandade, säger till en att göra, och ändå blir man inte frisk! Vad gör jag för fel!? Jag har prövat det här med att träna sig frisk, och det funkar inte alls. Det bryter bara ner mig mer. Jag orkar helt enkelt inte. Då får jag hitta nåt annat..

    Hoppas vi hittar våra sätt snart, hur olika de än må vara, för de här bakslagen är inte kul! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte alls du kommit med en massa dåliga råd. Faktiskt inte. För den bilden du visar upp av dig själv är inte en person som sprider en sådan känsla runtomkring sig som den jag tänker på, (men har svårt att klä i ord).Lång och krånglig mening! Men jag tänker som du, det finns olika grader av utmattningssyndrom med olika lång läkningstid. Det tänker jag dock bara när jag mår bra. Annars glömmer jag gärna bort den aspekten...

      Och ja, att göra alla till lags är ju precis vad man inte ska göra, men i praktiken, när FK, läkare och alla kommer med olika råd, vem ska man lyssna på?? Jag tror vi hittar vår väg så småningom. Kan inte tänka mig något annat.
      Kram

      Radera
  3. Åh, vad jag tycker om dig för att du skriver om detta!!
    Jag känner exakt samma dålighet för att jag aldrig, eller hittills, blir frisk trots alla bra strategier jag samlat på mig genom åren. Sen kan man ju problematisera VAD man vill komma tillbaka till, om det är bara jobbet som räknas, eller livskvalitet i övrigt? Kunna delta i familjelivet, träffa nån vän, göra nåt kul ibland osv. Men ibland känns det som det enda som räknas är att komma tillbaka till jobb, DÅ är man frisk. Fick frågan igår av en ny granne när vi konstaterat att hon praktiserat på min fd skola när jag jobbade där och jag sa att jag smällde i väggen så det visslade 2010, jaha, och var är du nu då? Hemma var svaret som jag helst hade velat slippa ge. Skammen brände i kroppen på mig. Jag försöker ju så gott jag kan, vad gör jag för fel? Frågade jag min terapeut många gånger. Du gör inte fel, du har bara gjort alldeles för mycket rätt alldeles för länge, sa hon. Visst unnar man varje utmattad människa lyckan att bli så frisk att man kan jobba igen, men samtidigt finns den där anklagelsen i det, varför inte du? Det enda svaret på det är väl att fortsätta sitt långsamma gnetande och inte jämföra sig. Tulipanaros, säger jag bara....
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, vad är tillbaka? Tillbaka till vad, precis som du skriver. Jag tänker att tillbaka kan vara en arbetsplats, på sikt. För att det hade varit roligt med en sysselsättning. Men också tillbaka till fritidsintressen och att slippa vila och sova hela jäkla tiden för att överhuvudtaget orka någonting alls. ;) Tillbaka till ett fungerande minne hade också varit trevligt. Men precis, inte jämföra sig. Det är nog det viktigaste. Bara gneta på.
      Kram

      Radera