Hur mycket sover du?

Källa

Vet du hur stort ditt sömnbehov är? Jag sover ungefär åtta timmar per natt och då behöver jag sova en eller två timmar på dagtid också. Under ledigheter när jag har möjlighet att sova längre på morgonen sover jag ungefär 9-10 timmar per natt och då behöver jag oftast inte sova på dagen.

Innan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom sov jag betydligt mindre. Kanske 6 timmar per natt, med något uppvaknande mitt i. Då hade jag små barn som inte sov hela nätter och så hade det pågått några år.

När jag blev sjukskriven kunde jag först inte sova. Jag var så ofantligt trött, men kroppen var så uppskruvad och uppe i varv att jag inte kunde somna hur jag än försökte. Dagtid låg jag i sängen eller soffan när barnen var på förskolan, sedan gick jag upp vid 16-tiden och hämtade dem. Tog hand om dem och åt mat. Vid 19 när de gick och la sig somnade jag också. Dock hade jag ingen vidare sömnkvalitet. Det var otroligt mycket värk i kroppens muskler och leder som väckte mig, det var mardrömmar och ångest/panikångest som höll mig vaken. Man kan inte säga att jag sov tjugo timmar per dygn, men jag låg liksom i dvala.

Sömnbehovet förändras över tid. Man kan tycka att det känns lyxigt att sova middag, men det är bara lyxigt när man har ett val. Om man blir tvingad till det pga att kroppen kollapsar om den inte får vila, är det inte särskilt lyxigt.

Hur mycket sover/vilar du på en dag?


4 kommentarer:

  1. Är tacksam för varje minut jag kan sova även på dagtid.
    Att vakna på eftermiddagen,lugn i kroppen efter att hjärnan lyckats varva ner.
    Det är en skön och frisk känsla.
    Som du så bra beskriver det så är ju en del av problematiken vid utmattning att det är så svårt för en uppvarvad hjärna att varva ner så att det går att somna och sova bra.
    I vissa perider har min säng varit förknippad med så mycket ångest, tunga tankar om livet eller döden,värk och elände.Inte en skön plats för vila och återhämtning.
    Alla tankar som förstärks när det är natt, mörkt och alla andra sover lugnt och tryggt men inte jag med min trasiga kropp och hjärna.
    Upplevelsen av att kroppen befinner sig några centimeter ovanför madrassen i ett spänningsläge som gör ont för musklerna och som inte alltid ens avslappningsövningar råder bot på.
    Det tycker jag är jobbigt att jag fortfarande springer från lejonen fast jag egentligen ligger trygg i min säng.
    Så sjukt har stressen skadat.
    Jag har fått råd om att bara ligga i en säng blir man bara tröttare av och jag har fått motsatta råd.
    Först nu känner jag efter snart två års sjukskrivning och med de erfarenheterna jag har att jag är lite tryggare i mig själv och vilar med gott samvete så fort jag kan.
    Känner mig stolt över mig själv att jag äntligen lärt mig vila.
    Det har varit väldigt svårt.
    Att släppa kontrollen och våga vila.
    För det var när jag äntligen släppte mitt krampaktiga grepp och all rädsla över utmattningen som jag kunde vila på riktigt.
    Jag misslyckas ofta. Halkar tillbaka i det sjuka beteendet att jag ska bara....
    Men kroppen har bestämt sig och det blir bara ett nytt kraftigt bakslag med mycket dåligt mående om jag inte lyssnar.
    Försöker tänka positivt om mig själv att jag faktiskt upplever kroppens varningssystem nu.
    Det förmågan hade jag inte innan jag kraschade för jag hade gått på autopilot alldeles för länge.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Motstridiga råd är en avdelning för sig. Du sover för mycket. Du får inte sova så mycket. Knäppt. Nu är jag också glad att jag kan sova. Eftersom jag inte alltid kunnat det och det är så sjukt frustrerande. Tror du har helt rätt i att det är man själv som vet bäst när och hur man vilar bäst. Släppa kontrollen är ett stort steg! Sov så gott!
      Kram

      Radera
  2. Jag kunde inte heller sova när jag blev sjukskriven, fick mirtazapin utskrivet och sen gick det bättre. Den fick jag släppa sen när jag inte kunde tänka på annat än att äta, ökade 5-6 kg snabbt, men då hade jag fått ner farten såpass att sömnen funkade bättre. Sen har jag sovit dåligt de perioder som jag arbetsprövat, testat att gå folkhögskola och tråkigt nog så måste jag göra kopplingen att bokade regelbundna aktiviteter sätter igång stressen i mig och sen går det neråt och sömnen kraschar. Precis detta hände i våras när jag satte igång med tre aktiviteter på samma gång, sömnproblemen kom som ett brev på posten. Nu har jag backat till en aktivitet per vecka och sömnen har nästan repat sig. Jag fick Propavan utskrivet i somras som är en sömnmedicin utan biverkan och den håller jag långsamt på att fasa ut. Numera tar jag den när jag känner det där pyset i kroppen på kvällen, då harjag haft lite för roligt...Jag sover mindre nu, ca 8h per natt och sällan på dagen, fast det händer när det varit mycket på agendan. Dock vilar jag liggande varje dag efter lunch, det behövs för att orka till läggdags vid 22.15. Förut låg jag på 9-10h per natt plus 30 min på eftermiddagen. För ett år sen ung märkte jag att jag behövde mindre sömn än tidigare, det måste väl vara ett gott tecken?!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut att det är ett gott tecken att närma sig "normalmängd" av sömn. Att känna hur hjärnan liksom klarar av att fokusera trots att man inte sovit nyss. Det är en härlig känsla när det inträffar!

      Tråkigt att du kopplar planerade aktiviteter till stress och försämrad sömn. Dock är det likadant för mig. Eller, inte planerade aktiviteter som jag själv har kontrollen över. Utan mer aktiviteter där andra bestämmer. (Det lät ju som jag var sjukt dålig på att underordna mig, men du fattar säkert vad jag menar!) Kopplingen stress och dålig sömn är urtydlig för mig nuförtiden. Ändå är det väl en del av läkningen, att lära sig acceptera hur kroppen fungerar, trots att man inte direkt uppskattar alla signaler den sänder ut... ;)
      Kram

      Radera