Ta igen sådant man missat


När jag jobbade höll jag på med detta till max. Jag tog igen arbetstid på nätterna när jag vabbat på dagarna. Jag tog igen träningspass som jag missat genom att pressa in dem på en annan plats i schemat. Jag hoppade inte över saker, utan fixade och trixade för att få in allt.

Det är väl därför jag blir så trött när folk stressar ihjäl sig för att ta igen yogapass som de missat. Som att de blir lugnare om de måste stressa till ännu ett yogapass. Istället för att bara konstatera att 'nu var jag sjuk och nu missade jag det här'. 

Jag inser att det kan finnas en ekonomisk aspekt också. Att man vill utnyttja det man betalat för. 

Men med den erfarenhet jag har tycker jag det finns ett lugn i att acceptera att jag missar saker. Att gilla läget helt enkelt. Den här gången gick det inte, men kanske blir det annorlunda nästa gång. Oavsett om det gäller jobb, yoga eller något helt annat. 





9 kommentarer:

  1. Tänk att det ska krävas en utmattning för att inse vansinnet med detta ekorrhjul som både vi själva och samhället i stort bidragit till.
    Denna hets och stress för att hinna allt och lite till.
    Kan bli arg och besviken på mig själv för alla planeringar jag skickade till min arbetsplats fast jag var sjuk,alla dagar jag pressade mig till jobbet ,fast jag var sjuk,för att det inte fanns några vikarier och kollegorna skulle få dubbelt upp.
    Alla gånger när jag försökte kompensera för bristande resurser för
    att inte andra skulle fara illa.
    Alla gånger jag tränade fast kroppen skrek av trötthet efter en arbetsdag.
    Vem har jag pressat och presterat för egentligen?
    Vi har definitivt inte varit snälla mot oss själva.
    I allafall inte jag.
    Men jag hoppas och tror att det finns en bra väg framåt när utmattningen
    släpper sina klor.
    När vi vågar lyssna inåt och står upp för oss själva -inte bara för andra.
    När vi får modet att gå en annan väg och strunta i alla konventioner om hur man ska eller borde vara.
    Det finns en väg framåt men det är tufft innan man är ur det hela och mår någorlunda bra igen.
    Du skriver så många bra och kloka saker.
    Får mig att reflektera och tänka trots denna trötta hjärna.
    Det hjälper mig på min väg vidare med denna sjukdom.
    Kram från
    Annica
    <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint att höra att jag kan hjälpa dig framåt med mina funderingar. Jag uppskattar såklart alla kommentarer jag får också, de hjälper mig att se saker på andra sätt när jag snöat in på mitt. Så ovärderligt att vi funnit varandra mitt i allt detta. Idag hoppade jag över simningen och den tänker jag inte ta igen, hur mycket jag än gillar att simma. Sådetså!
      Kram

      Radera
  2. Ja, milda, så många grejor man har pressat in med skohorn i sitt liv och vem tackade en för det?? Inte en kotte. Nä, mycket bättre att göra som du, konstatera att man missar något och så är det bra med det. Lite förståndigare har vi allt blivit...😆
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, ingen tackade ju en för det där, som man pressade in. Klart vi blivit förståndigare, nånting måste man ju få ut av hela den här eländespärsen som bara pågår och pågår.... ;)
      Kram

      Radera
  3. Ja, man blir frustrerad när man ser hur folk stressar och pressar. Man vill varna, men vet ju av egen erfarenhet att det inte biter. Att man tyvärr i många fall måste få en rejäl tankeställare innan man kan släppa på sina måsten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, ingen lyssnar ändå, för de är för stressade för att stanna upp och lyssna. Som att alla måste göra sina egna misstag trots allt, att man inte lär av varandra så mycket som man kunde önska...

      Radera
  4. Jag känner igen! Idag kan jag se att om jag missar något betyder det att jag fick något annat, t ex en självrespekt och en snällare känsla i kroppen. Så annorlunda mot förr. Så sant att det blir bortkastat att stressa till något som ska lugna en. Acceptansen är så viktig.

    SvaraRadera