Varför envisas man med att ignorera varningssignaler?


Kanske för att alla rutiner är satta ur spel i semestertider? Kanske för att det är svårt att vara sjuk när andra är lediga och vill umgås och göra härliga grejer? 

Min kropp sänder ut varningssignaler för att få mig att lyssna. Jag lyssnar ibland, ignorerar ibland. 

Tråkig lista för mitt eget minnes skull: 

Sömnig utav bara tusan. 
Yr i huvudet
Ont i magen varje gång jag äter
Illamående när jag inte äter
Vaknar och kan inte somna om 
Har svårt att komma ner i varv på kvällen

Och så de mer subtila signalerna
Ledvärken
Mitt tålamod som är så nära bristningsgränsen
Det halsonda

Sen kommer huvudvärken. Som inte går att ignorera. Men ändå försöker jag. Två alvedon och lite till bara. (Ursäkta mig, men varför gör jag såhär??) Det känns som knivar i tinningen och en hammare som bankar mig i pannan. 

Tills de klubbar mig. 

Brain zapsen. (Vet att man inte kan skriva så. Hej svengelska. Men gör det ändå!) När hjärnan får elektriskt spänningsfall och kopplar från i nån sekund. Det känns som jag faller. Från hög höjd. 

Då. Då lyssnar jag på kroppen. 

Då. När det har gått flera veckor av långsam upptrappning. Av sjukdomselände. När jag inbillat mig att jag är frisk. För helt ärligt, så har jag mått bra. Eller bra vet jag inte. För det var så länge sen jag mådde bra så jag har glömt hur man gör då. 

Men jag mår väldigt mycket bättre. 

Tills utmattningen tycker att jag misskött mina dagliga återhämtningsplikter för mycket. Och för länge. Och protesterar. Å det bestämdaste. 

Nu. Ligger. Du. Still. 

Sluta tänka. 

Sluta vara. 

Bara ligg här. 

Gör du inte som jag säger skickar jag ångesten efter dig. Kolla här. Kolla, här har jag den, ångesten. Benen och armarna blir spända och skakiga. Som för att visa att det är allvar. Du bestämmer...

Så jag försöker lyssna. Stänger in mig i sovrummet. Och sluter ögonen. 





2 kommentarer:

  1. Vad bra du beskriver hur det kan vara och hur det känns.
    ❤❤❤
    Hur svårt det är att acceptera att man inte fungerar som förut.
    Försöker man leva " som vanligt" utan vila och pauser så kommer symtomen tillbaka på olika sätt och i olika styrka.
    Spelar ingen roll vad man egentligen vill och inga positiva tankar i världen hjälper när hjärnan säger ifrån.
    Jag tycker också det är extra svårt i semestertider då familjen är ledig och man vill kunna umgås och må bra tillsammans.
    Vardagen med fasta rutiner klarar min hjärna bättre än det mer oplanerade som kommer med semester och ledighet.Har nog gått på adrenalin och vilja några dagar men det får konsekvenser.
    Ligger här i en ny krasch och känner mig förtvivlad över när jag ska klara av ett arbete igen när jag inte klarar av några dagar med vardag och semester hemma än.
    Hoppas du snart mår bättre igen och att energin kommer tillbaka med mer vila.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen mig så mycket, vilja och adrenalin, det går vi nog på lite till mans just nu... :(

      Rutiner är så mycket enklare för hjärnan. Och klart det är enklare med rutiner när alla har jobb och skola, jämfört med nu när alla bara vill grilla och chilla hela tiden. Och man måste ju grilla och chilla också, för vad vore livet annars?! (Men man vill ju inte betala så dyrt efteråt bara...)

      Du kommer klara av ett arbete så småningom. Tänk inte framåt. Tänk bara nutid. Det blir så mycket enklare. Hoppas du också mår bättre snart.
      Kram

      Radera